Mera Runesnack!

Idag var det dags för barnmorskebesök och föräldragrupp. Under första timmen lyckades jag nästan svimma så barnmorskan fick leda iväg mig och lägga mig på vänstersidan i hennes rum, Sorry Wighan, men vänstersidan is the shit, inte högersidan.......jag som trodde att den dåliga cirkulationen var över.......men tydligen är det väldigt få saker som försvinner om man ignorerar dem. I vissa ögonblick tänker jag att varför skaffade vi inte katt........
I alla fall är allt bra med Rune, 150 slag/minut slog det lilla hjärtat med. Jag kunde talat om redan innan att den rackaren mådde prima för nu sparkas och slåss den rejält mot alla möjliga organ. Hans pappa får nog ta det med henne/honom för mig har den redan slutat lyssna på. =)

Jag fick dessutom se min magkurva idag....hehe. Jag låg minsann i normalintervallet, men numera ska jag gå på diet. Så väldigt långt var det inte till kurvans max. Min mage nådde upp till 30 cm, tydligen ska den bli 36 cm. Det innebär att jag kommer bli större, men jag tröstar mig med att min käre morbror sa; så stor är hon ju inte....tack! Det kändes mkt bra!

Helgen tillbringades hos mamma och det är också otroligt självförtroendehöjande, särskilt när mammas sambos dotter är där. Det går inte att känna sig dålig med en sådan supporter! Tack för allt.
Dessutom är vaggan monterad och bäddad. Min käre morfar gjorde den 1983 och både jag och min syster har sovit i den. Nu är den klar för nästa generation.

LÄS!

Detta måste ni läsa! Denna blogg är grym. Det är det roligaste jag läst på mkt länge. Skrattade så jag grät........

Monas universum

Say no mooooooore.

Gick förbi 4-gott idag, en megastor godisbutik. Say no mooooooooooooore..............
Eller om jag ska vara helt ärlig så gick jag till och med en låång omväg till 4-gott.............
Nu är jag hemkommen från gymmet...............

Var är de små molnen?

Jag känner mig jäkligt gravid. Jo, det är väl självklart, men nu har det hela gått till en helt ny dimension. Jag har fått börja vagga fram. Det kallas foglossning! Dessutom börjar mina vanliga linnen och tröjor bli för korta. Det är inte så himla läckert att visa magen just nu (har det ifs aldrig varit för mig). Ska jag vara ärlig känner jag mig ganska färdig med detta nu. Jag har prövat lite ischias, lite foglossning, lite vaggande, att pusta och stöna för att sätta på sig sockarna eller skorna, att äta mer än normalt fast att man inte borde, köpa mammakläder osv. Nu vet jag hur det funkar, välkommen ut ur buren RUNE! Jag är klar, redo och färdig! Du har en bil som väntar på dig, vaggan kommer troligen på lördag och skötbordet veckan efter. Det är bara att komma. Men jag antar att det inte är så enkelt..........

Trevlig lunchdate!

Idag ska jag ha en trevlig lunchdate, min kusin David. Det ska bli väldigt skoj att träffas för det var ett tag sedan. Hoppas han uppskattar att äta med en riktig tjockis. =)

Virkning

Nu är äntligen min giraff färdig! Jag har stoppat en liten pingla i, men tyvärr hörs den knappt. Men det går nog ändå. Mönstret kommer från IA NYCKELPIGA.

Mitt nuvarande projekt är sex stycken olika små amigurumis som ska hänga i en mobil ovanför vaggan. Mobilen är köpt på granit. Den ser ut så här! Första figuren är en liten mus som ska ha en kornblå klänning, eftersom jag tror att Rune är en Judith! Mönstret finns hos Ulliga gulliga saker.

Igår var Lisa och Mats hos oss. Det är verkligen trevligt att vi träffas så ofta numera! Som på den gamla goda tiden......=)

Mycket att göra!

Det var en mycket trevlig helg hos Lisa och Mats, med besök på östasiatiska för att se Terrakottaarmen på lördagen och Hässelbyloppet på söndagen. De var så duktiga som sprang. Alla mina tre satte nytt personligt rekord, grymt bra. Och nu läser jag att Lisa fått mail från en löparklubb........grymt. Jag känner henne.......ja när man inte kan skryta med sig själv får man ju skryta med andra! Typ att jag sovit i Susanne Ljungskog gamla säng och att jag är kompis med Lisa Bengtsson! =)

Det har varit fullt upp med mycket plugg och städ och Rune. Idag var det andra besöket med föräldragruppen. Eftersom jag går på MVC på trädet så var vi tvungna att döpa vår grupp till ett träd, körsbäret! =) Iaf, idag var det dags för förlossningsfilmen. Men var bra den var. Jag trodde att det skulle vara blod, skrik och en kamera i det allra heligaste, fast det var fel. I slutet började jag gråta en skvätt och jag blinkade febrilt. Men sen när jag såg mig runt så grät alla, även männen. Sedan övade vi på massage som smärtlindring. Det ska vi öva MYCKET på hemma!

Positivt tänkande

Denna veckan har jag varit mycket positiv. I måndags tittade jag mig i spegeln och sa till C att ska detta fortsätta i denna takten så kommer mina tuttar hänga till knäna när INNAN Rune är född. Då svarade C uppmuntrande: Men så kommer det inte alls vara Helena. Magen kommer vara i vägen........thank you!

I tisdags tänktes det positivt igen.Jag kom på att jag numera inte känner av min ischias så mycket. Då måste det ju betyda att det gått över. Alltså hängde jag på C och hans löpargäng ut till Skatås. De springer och jag promenerar. Det kändes bra första kilometern och jag började direkt fantisera om att jag minsann nog skulle kunna springa nu. Sen märkte jag att jag aldrig kom i kapp de där söndagspromenerarna framför mig.....hur fort jag än gick...... Och sen såg jag hur snabba, smärta och snygga alla var i sina löparkläder som sprang förbi. Hm, det blev i alla fall 4 km. Wighans karl frågade om jag verkligen fick vara ute och gå. Hm, nä egentligen inte men det känns inget sa jag. Sen började jag halta iväg mot bilen........Det stora avslöjandet är  att löpningen känns långt borta igen.

Imorgon bär det av till Sthlm och Lisa och Mats för Hässelbyloppet. Ja, C, Lisa o Mats ska springa. Vi andra två hejar! Det kommer gå så bra för dem. Särskilt eftersom jag cyklade jämte C i lördags när han sprang. Jag ville ha en skylt hängande på cykeln att jag faktiskt var gravid och inte fick springa för annars hade jag också sprungit! Kände lite dumt, men C var nöjd. Han satte nytt rekord!

Jöback

Efter en veckas vfu, praktik på skola är jag så trött! Nu är det en vecka kvar. I helgen har jag faktiskt virkat klart min babyfilt. Det känns så bra. Jag vill inte veta hur många timmar jag lagt ner på den. Här är den! Om någon funderar över färgvalet så har Rune inte berättat om sina favoritfärger, så jag valde de färgerna vi har i sovrummet, brunt, beige och turkos! =) 

Igår var jag och wighan och the wag på Peter Jöback. Det var så bra. Han kan ju sjunga. Bäst var guldet blev till sand. Rune gillade det med. Den lille rackaren höll i gång i två timmar. Den boxade och dansade med. Oj, nu spelar jag Jöback igen på Spotify och nu börjar det röra sig.......Ja det är bra!